Hadrian's Wall

Vad är Hadrian’s Wall?

Hadrian’s Wall är ett flip-and-write-spel designat av Bobby Hill som transporterar dig till Romarrikets norra gräns i Britannien, år 122 e.Kr. Kejsar Hadrianus har beordrat byggandet av en massiv mur för att skydda imperiet, och du är ansvarig för din sektion. Spelet kombinerar det taktila nöjet av att fylla i rutor med den strategiska vikten av ett fullskaligt eurospel, allt i ett format som fungerar för 1-6 spelare.

Hur fungerar spelet?

Varje spelare har två stora ark framför sig: ett för själva muren och ett för den civila verksamheten i fortet bakom muren. Spelet pågår över sex rundor. Varje runda delas kort ut som ger dig resurser — arbetare, soldater, och material — som du sedan spenderar genom att fylla i rutor på dina ark.

Det fascinerande med Hadrian’s Wall är hur sammankopplat allt är. Att bygga en sektion av muren kan frigöra en soldat, som kan placeras i vakttornet, som i sin tur öppnar en ny bonus på det civila arket. Dessa kedjereaktioner är spelets stora dragningskraft. En enda resurs kan utlösa en kaskad av markeringar tvärs över båda arken.

Du måste balansera mellan att bygga muren, utveckla fortet, underhålla trupperna, och tillfredsställa den lokala befolkningen. Att fokusera för hårt på en aspekt innebär att andra lider. I slutet av varje runda attackerar pikterna från norr, och om din mur inte är tillräckligt stark förlorar du poäng.

Vem passar Hadrian’s Wall för?

• Solospelare som söker ett djupt spel med minimal setup och kort speltid
• Fans av flip-and-write som vill ha mer kött på benen än Ganz Schön Clever
• Eurospelsentusiaster som gillar optimering och resurshantering
• Historiefantaster med intresse för Romarriket

Vårt omdöme

Hadrian’s Wall är det mest ambitiösa flip-and-write-spelet vi spelat. Att Bobby Hill lyckats packa in ett fullskaligt eurospel i format av två pappersark och en kortlek är imponerande. Kedjereaktionerna när du placerar en resurs som utlöser tre, fyra, fem bonusar i rad ger en rush som få spel i genren kan matcha. Det kan visserligen vara överväldigande första gången du ser de två fullproppade arken, men redan efter ett parti börjar mönstren framträda. Som solospel är det bland det absolut bästa i sin genre.